Axel och Alex

vad pretantiöst, estetiskt och töntigt det lät. skriva text, det tar år och dar om man ska få till något. 

Vänner, kamrater och vänninor. Jag vet inte om ni också har njutit extra mycket idag. Men det ska jag säga er att er käre vän Axel har gjort. Inte ens ett tandläkarbesök kunde förstöra detta glädjerus som jag har känt och känner denna afton. Det jag försöker säga till er mina damer och herrar är att det inte är en vanlig dag idag. Nejnej. Utan det jag vill komma fram till är att det Axels FAVORIT DAG PÅ ÅRET.

 

Jo ni förstår. Hösten, det är bannimej den bästa årstiden på året. En dag som idag, då solen inte är för varm och luften inte är för kall. När vinden blåser, men inte för mycket så det blir jobbigt, samtidigt som man slår sig ned med en kopp kaffe på verandan. Då förstår ni. Då njuter Axel Andersson. 

 

Hjälp jag blir ju helt till mig när jag skriver det här. Tänk att jag sitter inne nu!!! GAAH. Dags att njuta lite till innan jag drar till de koolaste kaggarna i stan. Med andra ord: Koola kaggar. 

 

 

Regnet vräker ned, Temperaturen sjunker och kvällen kommer närmare. Det betyder en sak. Midnattsloppet 2012 är snart igång för Axel och hans far, och de är taggade till tusen! 

 

 

Way out west var helt klart godkänt. 

 

 

 

hurtbullen alexander har sprungit torrekullarundan i löparspåret, nog den bästa löprundan jag har haft detta året!

min fina lillasyster Olivia fyller imorgon  6 stycken år, jag tror hon är taggad från sin topp till sina tår. present är redan införskaffad till ett ack så överkomligt pris, dock kan jag lova att det inte är minigris!

20 augusti. Skolan har börjat, så det är dags att komma igång med gamla rutiner! För det första, jag ska försöka blogga mer regelbundet. Ja det tar emot, men. Jag ska försöka! För det andra så ska jag ut och springa. Denna veckan ska jag springa varje dag så att jag är fit inför midnattsloppet på Lördag (eller kan det vara söndag?). Sedan efter det blir det kanske max en gång i veckan... 

 

Idag var det i alla fall jätte roligt att träffa alla klasskompisar igen! Nu ska jag dock förberade mig mentalt för milen (förhoppningsvis) som ska springas. Så adjö vänner. kram 

 

Vänner, nära och kära. IDAG ÄR DET ONSDAG - och det betder en hel del saker.

 

För det första, för er som på något sätt glömt av att det match på TV har fortfarande 25 minuter på sig att bli förlåtna. Även om det står 0-0 och är en ganska tråkig match så är den legendarisk! Därför uppmuntrar jag er att sätta på kanal 4 och kolla lite fotboll.

 

För det andra, så är det som sagt Onsdag. Det betyder att jag nästan varit hemma en vecka sedan vi kom hem från USA. En vecka som har varit väldigt fartfylld med mycket skojigheter! Jag har äntligen fått sova ut, sover till 12.00-13.00 varje dag, aldrig hänt förut. På dagarna har jag spöat gustav alltför många gånger i Fifa och också varit på stan och fikat. På kvällarna har jag hängt med vänner, några har jag till och med besökt på scandic eftersom de hade checkat in över natten. Åå nätterna har jag spelat musik, ägt på fifa, bastat och badat näck i sjön. Det är skönt att vara hemma! 

 

För det tredje så börjar WAYOUTWEST imorgon klockan 14.00 i slottskogen. Gubbarna minus jakob kommer sova hos mig de här tre dagarna och oj vad vi ska ha roligt, och framförallt... njuta. För väderprognosen säger sol, så vi får hoppas på svensk sommar när den är som bäst! Snart kommer Alexander min käre vän Sahlin över för att tagga WOW med mig. Hoppas det är några läsare kvar här som ska till wayoutwest, för då får vi ta och se till att säga hej och ta ett handtag under någon av de närmaste dagarna. Nej, nu säger jag adjö. amen

 

 

Tänka sig, för två dagar sedan var jag på andra sidan Jordklotet och nu sitter jag här igen och äter svensk frukost och tittar ut över mitt kära Landvetter från balkongen, och njuter av min första sommarlovsmorgon. 

 

Resan hem gick bra och mycket snabbt. Det kändes som att vi i den ena sekunden var vi i san francisco och väntade på flyget för att sedan i andra sekunden skymta Göteborg från en mer ovanifrån vy. När vi väl landat, lite skakade men med piloterns citat som trygghet: "Safe but not soft" tog vi vår packning, åkte de 10 minuterna hem (skönt att ha flygplats så nära), slängde grejerna på golvet och stängde in sig på våra olika rum. Jag antar att 4 veckor tillsammans med familjen är där gränsen går. Jag vet ej vad de andra gjorde men själv deckade jag i sängen för en timma. Tydligen hade alex ringt mig där någon gång och vad jag har i minne var att jag hade frågat honom om han ville bli hämtad på jobbet, men tydligen hade jag bara mumlat och sedan klickat honom. Så kry var alltså jag i huvudet efter den långa flygturen, men sova hade jag inte tid för. För till kvällskvisten kom Gustav, Martin, Alex, frida jakob och paulina hem till oss och välkomnade oss hem. Det var faktiskt väldigt trevligt även om jag stundtals var väldigt trött! Vi kollade på bilder, drack te med mackor. Precis som gamla tider. 

 

Jag somnade i alla fall vid 10 tiden igår, vaknade vid 5 idag på morgonen och har varit vaken sedan dess. Pappa snarkar fortfarande från sängkammaren, tänka sig att tonåringen i familjen är den som är uppe först. hum. Jaja. Bilder och sånt där skoj kommer antagligen någon gång i veckan! Idag har jag inget planerat, funderar på att ta en välbehövlig dag för att andas och packa upp alla grejer. Det kan nog behövas. 

 

(Mer och finare bilder kommer)