Axel och Alex

Som denna blogg ser ut. Jag skäms. Ingen bakgrundsbild och inga inlägg som uppdateras. Jag ber om förlåtelse för detta, det här var inte tanken. 

 

Jag vet inte om det finns några kvar här som har varit med från begynnelsen. Då Axel stod på egna ben och var en stolt ägare av AxelAndersson.blogg.se. Bloggen finns faktiskt kvar, precis som jag skrev i mitt sista inlägg: "för minnens skull". Detta bytet skulle vara så revolutionerande, så bra. Men jag vet inte vad som hände. 

När jag läser på mina äldsta inlägg låter det som en helt annan Axel. En skojig, glad och levande Axel, full av insperation och händelser som han så gärna delade med sig. Ibland skrattar jag till och med åt hur rolig jag var när jag läser det. Men vad hände? Nu sitter jag här, mina fingrar krampar när jag försöker skriva något och min insperation är ALLTID på noll. Det är lite oroväckande att se dessa skillnader. Jag vill inte ge er några falska förhoppningar om att "Nu kör vi igen!" eller "Bloggen ska äteruppstå!", nej nej. Det vet vi alla att det inte kommer att hålla. Jag kände bara att jag behövde en tid att filosofera, en tid att tänka. Sammanfatta året, sammanfatta livet och  se framåt. Ett nytt år är här, nästa årstid är våren, sedan sommaren. Jodå, jag tror nog att 2013 kan bli ett år att minnas. 

 

Vänner. Tack för att ni fortfarande har denna blogg i närheten. Ni sa veta hur glad jag blir när folk säger att de läser den. På riktigt, då blir jag alltid taggad att fortsätta. Med ett citat ur min dikt från förra bloggen vill jag tacka er och också passa på att önska er ett GOTT NYTT ÅR. Tack vänner, ni är fina.