Axel och Alex

Tänka sig, för två dagar sedan var jag på andra sidan Jordklotet och nu sitter jag här igen och äter svensk frukost och tittar ut över mitt kära Landvetter från balkongen, och njuter av min första sommarlovsmorgon. 

 

Resan hem gick bra och mycket snabbt. Det kändes som att vi i den ena sekunden var vi i san francisco och väntade på flyget för att sedan i andra sekunden skymta Göteborg från en mer ovanifrån vy. När vi väl landat, lite skakade men med piloterns citat som trygghet: "Safe but not soft" tog vi vår packning, åkte de 10 minuterna hem (skönt att ha flygplats så nära), slängde grejerna på golvet och stängde in sig på våra olika rum. Jag antar att 4 veckor tillsammans med familjen är där gränsen går. Jag vet ej vad de andra gjorde men själv deckade jag i sängen för en timma. Tydligen hade alex ringt mig där någon gång och vad jag har i minne var att jag hade frågat honom om han ville bli hämtad på jobbet, men tydligen hade jag bara mumlat och sedan klickat honom. Så kry var alltså jag i huvudet efter den långa flygturen, men sova hade jag inte tid för. För till kvällskvisten kom Gustav, Martin, Alex, frida jakob och paulina hem till oss och välkomnade oss hem. Det var faktiskt väldigt trevligt även om jag stundtals var väldigt trött! Vi kollade på bilder, drack te med mackor. Precis som gamla tider. 

 

Jag somnade i alla fall vid 10 tiden igår, vaknade vid 5 idag på morgonen och har varit vaken sedan dess. Pappa snarkar fortfarande från sängkammaren, tänka sig att tonåringen i familjen är den som är uppe först. hum. Jaja. Bilder och sånt där skoj kommer antagligen någon gång i veckan! Idag har jag inget planerat, funderar på att ta en välbehövlig dag för att andas och packa upp alla grejer. Det kan nog behövas. 

 

(Mer och finare bilder kommer)